Taperingen ger ett spö dess aktion.

Aktion är hur spöet rör sig under kast.

Genom att modifiera diametern på klingan förändrar man taperingen och därmed  aktionen.

Tapering:     

Skillnaden i klingans diameter mellan topp och nederdel, den kan vara snabb eller långsam, rak eller ske stegvis.

Progressivitet är ingen tapering, alla spön, utom de paraboliska, är progressiva.

Aktion:       

Termerna långsam, medium och snabb syftar på den rytm och frekvens spöet svänger med.

Det spö man väljer bör helst passa de vatten man normalt fiskar i och den personliga kaststilen.

Progressivitet kan man tala om då det gäller aktion; en del taperingar låter större och större del av spöet arbeta ju mer lina som belastar det.

Everett Garrison var den som började med att rita upp sina taperingar i en belastningskurva.

Belastningskurvan är den graf man får då man låter en tänkt vikt belasta ett spö.

Då man ser spöets aktion uppritat som en kurva är det lätt att tänka sig hur det fungerar - toppen är till vänster.

Garrison satte 50000 som gränsen där spöet inte rör sej.

Här visas kurvan för en rak tapering.

På raka taperingar stiger måtten jämnt utmed hela klingan.

En compound tapering är i princip en rak tapering som minskar eller ökar i diameter på olika ställen utmed klingans längd. Exemplet ovan är ett spö med tunn spets och en swell vid handtaget.

Ett paraboliskt spö har en mjuk topp, tydligt styvare mellandel och en mjukare nederdel.

Här visas en tapering som är vanlig i splitcane flugspön – särskilt i de engelska - helaktion.

Förväxlas ibland med den paraboliska, även en del byggare kallar denna tapering parabolisk.

Garrison, som började med att rita upp stresskurvor, byggde spön med progressiv aktion. Han upptäckte att spön med en jämn horisontell kurva gav denna aktion.

Kallas semiparabolisk av en del.

Tillbaka till menyn